Utkast: nu händer ...
12 september
nu händer det grejer, imorgon åker jag!
till överkalix. japp nära och bra, men vad ska man göra, man måste ju ha sett lite olika delar av sverige och överkalix lär ju vara en ganska reprentativ del av norra delarna i allafall. just nu har jag dock lite ångest, om det beror på att jag har tjafsat med varenda lärare på hela berga eller på att det är ganska långt bort jag ska vet jag inte.
så imorgon kväll kl 6 går jag och puckel ombor på att natt-tåget till luleå, vi kommer vara framme där typ vid halv åtta morgonen efter och sen ska vi åka buss därifrån till överkalix och är framme där vid tio. lång resa, men det känns som att det kommer bli ganska skönt att komma bort ändå, har blivit ganska mycket på sistone...
jaha och så lämnar man sin älskade häst i händera på ola, senaste barre-medlemen, vilket i och för sig inte är dumt för jag vet att han kan mycket om hästar och jag litar på honom, men det spelar ingen roll, jag har aldrig varit borta från min häst så här länge förut. hoppas hon överlever sveket, men jag klara inte av fyra veckor till med praktil på berga. jag har fått nog, vill dessutom inte var där ch märka när svante försvinner.
att han ska avlivas för att ha försvarat sitt revir är mer än vad jag förstår. okej jag vet att hundar inte får bita folk men vad sjutton väntar dem sig om man utan förvarning sticker in handen i hans rum genom fönstret när det är mörkt. men det är väl så livet är, man får en chans att göra det bästa av det men ibland spelar det ingen roll hur hårt man kämpar, plötsligt kommer det någon och säger - nej nu anser jag att du gjorde fel, nu ska du dö. och så spelar det ingen roll om det man gjorde fel eller inte, har någon bestämt sig så är det ganska oftast kört. ganska jobbigt. min största (och kanske ända) rädsla just nu är att jag ska dö utan att ha uppnått någonting. jag vill leva, jag vill se världen, jag vill uppleva saker både roliga och jobbiga. jag vill känna att jag har gjort det mesta med min chans, min chans att göra allt jag kan. det är väl därför jg har så svårt att tolerer uttryck som "det löser sig" och "ta det bara lugnt å ordnar det sig" jag vill inte att det bara ska ordna sig! det ska inte bara lösa sig, det ka bli så bra det bara kan, jag vill inte ha några halvdanna lösningar, jag vill ha det bästa! jag vill göra det mesta jag kan. är det å svårt att förstå? jag tänker inte nöja mig med att det löser sig till slut, vill inte ha något att falla tillbaka på, jag vill ge allt och se det bära eller brista, ska man misslyckas kan man lika gärna göra det stort, då har man åt minstonne försökt, och gett allt.
det är vad jag tänker göra med mitt liv i allafall, ge allt! så får jag se vart det tar mig. imorgon tar det mig till överkalix så får jag se vart det bär av sen, men jag tänker leve en dag i taget och ajg tänker göra det på mitt eget sätt.
nu händer det grejer, imorgon åker jag!
till överkalix. japp nära och bra, men vad ska man göra, man måste ju ha sett lite olika delar av sverige och överkalix lär ju vara en ganska reprentativ del av norra delarna i allafall. just nu har jag dock lite ångest, om det beror på att jag har tjafsat med varenda lärare på hela berga eller på att det är ganska långt bort jag ska vet jag inte.
så imorgon kväll kl 6 går jag och puckel ombor på att natt-tåget till luleå, vi kommer vara framme där typ vid halv åtta morgonen efter och sen ska vi åka buss därifrån till överkalix och är framme där vid tio. lång resa, men det känns som att det kommer bli ganska skönt att komma bort ändå, har blivit ganska mycket på sistone...
jaha och så lämnar man sin älskade häst i händera på ola, senaste barre-medlemen, vilket i och för sig inte är dumt för jag vet att han kan mycket om hästar och jag litar på honom, men det spelar ingen roll, jag har aldrig varit borta från min häst så här länge förut. hoppas hon överlever sveket, men jag klara inte av fyra veckor till med praktil på berga. jag har fått nog, vill dessutom inte var där ch märka när svante försvinner.
att han ska avlivas för att ha försvarat sitt revir är mer än vad jag förstår. okej jag vet att hundar inte får bita folk men vad sjutton väntar dem sig om man utan förvarning sticker in handen i hans rum genom fönstret när det är mörkt. men det är väl så livet är, man får en chans att göra det bästa av det men ibland spelar det ingen roll hur hårt man kämpar, plötsligt kommer det någon och säger - nej nu anser jag att du gjorde fel, nu ska du dö. och så spelar det ingen roll om det man gjorde fel eller inte, har någon bestämt sig så är det ganska oftast kört. ganska jobbigt. min största (och kanske ända) rädsla just nu är att jag ska dö utan att ha uppnått någonting. jag vill leva, jag vill se världen, jag vill uppleva saker både roliga och jobbiga. jag vill känna att jag har gjort det mesta med min chans, min chans att göra allt jag kan. det är väl därför jg har så svårt att tolerer uttryck som "det löser sig" och "ta det bara lugnt å ordnar det sig" jag vill inte att det bara ska ordna sig! det ska inte bara lösa sig, det ka bli så bra det bara kan, jag vill inte ha några halvdanna lösningar, jag vill ha det bästa! jag vill göra det mesta jag kan. är det å svårt att förstå? jag tänker inte nöja mig med att det löser sig till slut, vill inte ha något att falla tillbaka på, jag vill ge allt och se det bära eller brista, ska man misslyckas kan man lika gärna göra det stort, då har man åt minstonne försökt, och gett allt.
det är vad jag tänker göra med mitt liv i allafall, ge allt! så får jag se vart det tar mig. imorgon tar det mig till överkalix så får jag se vart det bär av sen, men jag tänker leve en dag i taget och ajg tänker göra det på mitt eget sätt.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Postat av: Mamma
Hej Lilla gumman, klart att du ska leva livet men jag tror du hinner med en hel del, du är faktiskt bara 18 år, vanlig kommentar av en mamma men sant!
Tänk vilka minnen ni måste ge Överkalixborna när ni åker därifrån? Jaghittarinte bilderna? Puss o kram Mamma
Trackback
