Hatar
Jag hatar vårdcentralen i Edsberg. Dom förstör mitt liv. Allvarligt alltså, senaste veckan har varit en av de värre i mitt liv tror jag.
På grund av den otroligt oacceptabla skitpersonalen på vårdecentralen kommer det inte bli bättre i helgen heller. Jag blir nästan mållös, förstår dom inte hur det är att vara på andra sidan av receptionsdisken.
Jag brukar störa mig på saker, men det här är så mycket värre, det är rent hat. Mot dom, mot allt som har med dom att göra och mot att inte få veta. Jag skulle fått veta idag, jag skulle fått slutat undra. Med det fick jag inte. För den störda lilla människa som skulle ha kontaktat mig glömde bort det och gick hem för helgen istället. Men va trevligt för henne, att hon säkert får en skön helg utan att behöva tänka längre än vad näsan räcker, men jag då?
Jag kommer inte att få det, det blir tre sömlösa nätter till när man bara ligger och stirrar i taket. Går upp på morgonen och tvingar sig själv att inte tänka på det.
Försöker att hoppas på det bästa, men det går inte, jag hör hela tiden en liten röst som påminner om att det kanske inte blir så bra, kanske inte blir alls...
Fan vad jag hatar det här, jag vill veta. (eller...det vill jag kanske inte)
Skit alltså. Det här var en riktigt jobbig eftermiddag. Känns som att jag kommer få ett återfall till hur jag mådde i höstas.
Jag saknar min häst sjukt mycket, vet inte vart jag ska ta vägen, alla ställen här påminner om att förra årret var hon här med mig. Snubblade på bilderna agnes tog av oss här ute, och höll på att börja gråta.
Varför lämnade jag bort henne?
Vad fan tänkte jag på?
Den där jävla foten... hade jag haft chansen hade jag hellre haltat resten av livet än att få en fot opererad och vara tvungen att vara utan henne...
Fan.
Fan...
Skit också...
På grund av den otroligt oacceptabla skitpersonalen på vårdecentralen kommer det inte bli bättre i helgen heller. Jag blir nästan mållös, förstår dom inte hur det är att vara på andra sidan av receptionsdisken.
Jag brukar störa mig på saker, men det här är så mycket värre, det är rent hat. Mot dom, mot allt som har med dom att göra och mot att inte få veta. Jag skulle fått veta idag, jag skulle fått slutat undra. Med det fick jag inte. För den störda lilla människa som skulle ha kontaktat mig glömde bort det och gick hem för helgen istället. Men va trevligt för henne, att hon säkert får en skön helg utan att behöva tänka längre än vad näsan räcker, men jag då?
Jag kommer inte att få det, det blir tre sömlösa nätter till när man bara ligger och stirrar i taket. Går upp på morgonen och tvingar sig själv att inte tänka på det.
Försöker att hoppas på det bästa, men det går inte, jag hör hela tiden en liten röst som påminner om att det kanske inte blir så bra, kanske inte blir alls...
Fan vad jag hatar det här, jag vill veta. (eller...det vill jag kanske inte)
Skit alltså. Det här var en riktigt jobbig eftermiddag. Känns som att jag kommer få ett återfall till hur jag mådde i höstas.
Jag saknar min häst sjukt mycket, vet inte vart jag ska ta vägen, alla ställen här påminner om att förra årret var hon här med mig. Snubblade på bilderna agnes tog av oss här ute, och höll på att börja gråta.
Varför lämnade jag bort henne?
Vad fan tänkte jag på?
Den där jävla foten... hade jag haft chansen hade jag hellre haltat resten av livet än att få en fot opererad och vara tvungen att vara utan henne...
Fan.
Fan...
Skit också...
Kommentarer
Postat av: Emma
Tänk om alla vore som du och jag Steffi. Då skulle ju världen vara perfekt! Ingen skulle behöva vänta längre än absolut nödvändigt på provsvar! Jag hoppas att det inte är något, jaag tror helt enkelt inte att du är lika snygg flintis. Men vem vet, du kanske kan få det att funka! Jag har en snygg grön scarf du kan få låna att ha på huvudet isåf! Men det är ju bara "worst case sinario". Det kan ju också vara så att du har ätit liiiite för mycket tortillachips så ditt bröst har fått en fettknöl, men hey, gratis bröstförstoring ju!
Trackback
