Skitbil (eller kanke inte)
Blev tvungen att fixa med bilen idag.
Den brukar aldrig starta när det är under 10 minusgrader, men imorse gjorde den det (trots att det var minst 12 minus....). Men kom jag långt eller?
Nej. Till tvätten kom jag, dit jag skulle i och för sig, men då var motorn helt körd. Det luktade mystiskt och den hoppade fram värre än vanligt. Och så hade den lilla mätaren som visar temperaturen i motorn passerat det röda strecket för länge sen.
Mm, kan ni gissa vad som var felet?
Ingen kylarvätska och ingen olja i typ hela motorn. Ett mirakel att den startade överhuvudtaget... Så jag fick hjälp av mekanikerna här på Tvätten och fyllde på allt som skulle fyllas på. Gick i rätt mycket av både olja och Glykol och vatten.
Men jag tycker det är lite dålig stil av Elof (bilen heter det) att börja kinka sig såhär bara för att jag har ignorerat oljelampan som har lyst sen i sommras. Den har ju faktiskt bara blinkat till om man tagit en kurva i för hör fart eller om man stannat för häftigt eller gasat för mycket...
Det lilla försvar jag har, för att inte ens brytt mig om att öppna motorhuven på ett år, är att bilen faktisk är äldre än jag, och att jag därför inte ens räknar med att den ska fungera bättre än den gjort fram till nu. Det är en liten Fiat Uno från 1989. Allvarligt talat, kan man ens kräva någonting alls av en sådan skrothög?
Jag hade liksom tänkt att jag skulle kunna glida runt i den tills den sakta somnade in när jag är på väg någonstans så att jag får ringa efter skjuts och lille Elof inte behöver vakna mer...
Men han har gått som ett litet spjut idag, efter allt fixande med honom. Så det är kanske dags att jag skärper mig och faktiskt tar hand om honom, som han är värd.
Vi får väl se, hur länge jag tänker så (antagligen ända fram tills nästa gång han inte vill starta).
Den brukar aldrig starta när det är under 10 minusgrader, men imorse gjorde den det (trots att det var minst 12 minus....). Men kom jag långt eller?
Nej. Till tvätten kom jag, dit jag skulle i och för sig, men då var motorn helt körd. Det luktade mystiskt och den hoppade fram värre än vanligt. Och så hade den lilla mätaren som visar temperaturen i motorn passerat det röda strecket för länge sen.
Mm, kan ni gissa vad som var felet?
Ingen kylarvätska och ingen olja i typ hela motorn. Ett mirakel att den startade överhuvudtaget... Så jag fick hjälp av mekanikerna här på Tvätten och fyllde på allt som skulle fyllas på. Gick i rätt mycket av både olja och Glykol och vatten.
Men jag tycker det är lite dålig stil av Elof (bilen heter det) att börja kinka sig såhär bara för att jag har ignorerat oljelampan som har lyst sen i sommras. Den har ju faktiskt bara blinkat till om man tagit en kurva i för hör fart eller om man stannat för häftigt eller gasat för mycket...
Det lilla försvar jag har, för att inte ens brytt mig om att öppna motorhuven på ett år, är att bilen faktisk är äldre än jag, och att jag därför inte ens räknar med att den ska fungera bättre än den gjort fram till nu. Det är en liten Fiat Uno från 1989. Allvarligt talat, kan man ens kräva någonting alls av en sådan skrothög?
Jag hade liksom tänkt att jag skulle kunna glida runt i den tills den sakta somnade in när jag är på väg någonstans så att jag får ringa efter skjuts och lille Elof inte behöver vakna mer...
Men han har gått som ett litet spjut idag, efter allt fixande med honom. Så det är kanske dags att jag skärper mig och faktiskt tar hand om honom, som han är värd.
Vi får väl se, hur länge jag tänker så (antagligen ända fram tills nästa gång han inte vill starta).
Kommentarer
Trackback
