Steffisblogg

Kom på att jag skulle fylla på strö åt Ask, men tänkte att han är så snäll, jag tar inte ut honom ur boxen då. Så jag släpade in balen och hade ut kutterspånet.

Och sen skakade jag förpackningen (hjärnsläpp, klantigt, naivt, jag vet inte vad jag ska kalla det). Han blev rädd för påsen, och eftersom att han var instängd i boxen kundde han inte springa iväg från den, då sparkade han istället. Mot påsen, som jag höll framför mig. Jag hann känna att båda knäna fick varsin smäll, och att han missade en gång, för att sen träffa båda igen. Min första tanke var -släpp påsen! Men då hade han redan hunnit sparka.. Andra tanken var -ut ur boxen.

Som tur var hade min granne släpat med sig sin pojkvänn till stallet och han gick presic förbi när jag tog mig ut genom boxdörren. Jag fick fram - kan du hjälpa mig, jag har blivit sparkad på knäna. Sen halvt fångade han mig när benen inte bar längre.

Magnus kom springande med lilla Viggo i famnen, såg vad som hade hänt, och sprang tillbaka och hämtade bilen. Så åkte vi in till södersjukhuset.

Från Torö. Det ligger två mil söder om Nynäshamn. Tog sin lilla tid. Men jag är glad att jag blev så chockad som jag blev. Kännde inte riktigt någon smärta, mest att det brände och kittlade och spände i knäna.

Först när jag låg på sängen och dom började böja och hålla på med knäna började det göra riktigt ont. Men då fick jag smärtstillande både i tablettform och intravenöst.

En lång väntan, och en hel del röntgenbilder senare så fick jag veta att min vänstra knäskål var lite på fel ställe.

Läkaren fick tillbaka den mycket smidigt. Det andra knät hade klarat sig okej. Men båda har fått en ordentlig smäll, så jag har som två lårkakor på knäna. Vi var hemma fem på morgonen igen. Något trötta.

Jag blir hemma några dagar, med tanke på att jag jobbar med att promenera dragiga hundar.