23 september...

Idag har vi tröskat. Eller rättare sagt Johan har tröskat och vi har fyllt säckat med kornet som han tröskat fram. Det gjorde vi med hjälp av hjullastaren. Det var helt okej faktiskt, men det började bli jobbigt efter en sådär åtta timmar på åkern.. Och eftersom det inte äts någon lunch här (eller om det är frukosten som fattas kanske..) så hade jag och puckel inte ätit på elva timmar när vi körde tillbaka till gården för en stund sedan. Då var vi lite lätt småhungriga. 
 Innan vi gav oss ut och tröskade idag klövverkades korna i ladugården. Men som tur är har de ju bara 35 kor så det tog bara fyra timmar, då fick jag och puckel leda fram och tllbaka kossorna och hissa upp dem och spänna fast dom i klövverkningstolen och lite sådant. Först då det slog mig att dem verkligen har en lite annorlunda kvinnosyn här.
 Alltså inte så att dom ser ner på oss men dom tycker det är "gulligt" att jag och puckel faktiskt vill jobba med lantbruk senare, chefen sa till han som var här och verkade:
- dom är inte ens rädda för kossorna, eller att bli skitiga!
Dem tjatar hela tiden om hur viktigt det är att hitta en "man" som har pengar att gifta sig med. För gud förbjude att man skulle klara sig utan en pojkvän! vem ska då försörja en, lyfta tunga saker åt en, "hjälpa" en att ta svåra beslut och inte minst försvara en mot "stora stygga vargen" (dvs. andra karlar).
- Men va lugna ni hittar nog någon snart ska ni se, det kommer ordna sig för er också snart, får jag höra ungefär fyra gånger om dagen. Det är ju så att man skulle kunnat bli feminist för långt mindre. Saker som att man kanske inte vill ha en pojkvänn just nu eller att ens största och enda mål just nu i livet inte är att gifta sig och skaffa ungar går bara inte in i huvudet på dem. men man vänjer sig med allt, snart hittar dem nog någonting annat att beklaga sig över. Det är för övrig en favoritsysselsättning här uppe. Beklaga sig över allt. Det är bara uppörsbacke. motlutoch kvarnstenar runt halsen, ordspråket "det blir vad man gör det till" förstår dem inte alls vad det innebär. Så vet dem inte vad sarakasm är eller ironi heller för den delen, det tog ett tag innan man märkte det, men nu är det ganska svårt att ställa om sig. Man är ju van att uttrycka sig ganska sarakastiskt ibland...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0