tillbax igen då..

Ja, då va lovet slut redan och det är dags att masa sig tillbaka mot det eviga slitet på bera... haha, nej så illa är det egentligen inte och när man tänker på att stundenten lurar där framme i slutet på våren så är det nästan läskigt hur fort veckorna flyger förbi.
 Men jag tror att den närmaste veckan kommer bjuda på många raseriutbrott för min del, har redan fått ett antal här hemma (stackars min arma familj..) för att jag tror att jag börjar utveckla allt mer cellskräck, vilket jag aldrig haft förut. Jag får liksom halvt panik och ganska mycket ångest när jag inser att jag inte kan röra mig som jag vill utan att gipset saboterar allt och det börjar dunka i foten. Men man vänjer sig kanske.

Något annat som jag inte har vant mig med är kryckorna, jag kommer högst 2 meter innan jag är helt slut i armar och axlar. Jag är helt enkelt för klen för detta, men kanske hinner man bygga upp lite arm-muskler på typ 8 veckor eller hur många det nu blir?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0