snart oktober
Just nu känns det lite avigt att vara här, visst jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bo här sen. Men det är skillnad, då är det mitt eget ställe, jag får göra som jag vill behöver inte vara trevlig mot allt och alla (inte min starka sida..) och framför allt så har man ju förhoppningsvis körkort. För så är det, det går inte att bo här uppe utan körkort och bil, då är man körd.
Ja, alltså det där mad säckarna igår var ju lite drygt, men det är sådant som händer. Idag har jag stått utanför och hållt i annat och så har puckel kört, behövde en paus från körnigen.
Så när jag stog där såg jag att bland alla löven som trillat från träden växer det fortfarande prästkragar och smörblommor. Jag trodde deras säsong var över, det är ändå ganska kallt här nu. Jag är ju inte ute länge utan långkallingar, så dem måste ha de tufft.
Snart snöar det här sa Elsa idag. Men snart kan betyda så mycket. Ikväll? om en vecka? en månad? "vem vet inte du vem vet inte jag, vi vet intenting nu, vi vet inget idag...." börjar automatiskt rulla i mitt huvud. Hm kanske man är född pansionär?... Men de vore roligt att få se lite snö, nu när det snart är oktober och allt.
Ingen bra dag
Inte min dag alls. Murphy´s lag regerade hela dagen och de var bara uppåtlut hela tiden och just när jag tyckte att nu har jag klantat mig ungefär så mycket jag kan på en dag gjorde jag om samma mistag igen.
dagen bestog av;
Körde vilse
Hade sönder en 1-tons kornsäck
Hade sönder en till kornsäck
Försökte få bossen att se skillnad på en 8-timmars arbetsdag, och 13-timmarsdagar
Skyffla korn
Skriva ett superlångt blogg-inlägg och beklaga mig över allt, som försvann när det glappade i internetanslutningen
Gå upp till stora huset för att låna toan, bara för att upptäcka att dem har låst dörren (kl 00.30, vill inte knacka)
Åhh, det tar ju inte slut...
Inte min dag...
norrutare
Idag åkte vi längre norrut, vi tyckte det var dags att de lite mer av norrland. kl nio åkte vi från gården och kl tio på kvällen var vi tillbaka, då hade vi hunnit se massor. Bland annat polcirkel-gränsen, ishotelet i jukkasjärvi (smält just nu dock), Kiruna och gruvorna runt omkring, Abisko nationalpark, rallarkyrkogården, Björnliden. två mil från riksgränsen vände vi och körde söderut igen via Gällivare där vi kollade in Dundret, stenbron och nästan hemma igen stannade vi på en gård där dem har renar men också, hör och häpna, Älgfarm. Japp, fyra älgar har dem där just nu: Elin, Ida, Arthur och den sista kommer jag inte ihåg vad den hette. Jag fick mata Ida med vällng i nappflaska, hur coolt som helst!
Ja, men tro inte att jag kom ihåg batteriet till kameran första dagen vi faktiskt skulle göra något när den kunde vara kul att ha med. Nä ungefär tio mil hemfrån kom jag på det och blev lagom glad på mig själv... Har ändå försökt fota lite med mobilen men det blir ju aldrig bra bilder med den.. men kolla in bildagboken på steffikrook.
25 september: bekräftade fördomar
Det börjar nu bli mer att göra i ladugården, de senaste tre dagarna har tre kor kalvat, varav två av dem var kvigor, så dem är lite spännande att mjölka (dvs. man gör det med livet som insats). Två av kalvarna har vi behövt mata med nappflaska med råmjölken. Det sägs att råmjölk är mycket bra för huden men den är verkligen inte mysig att få på sig, så tjock och gul, och när den stelnar ser det ut som att man ömsar skinn på händerna. Jag ryser nästan bara jag tänker på det, ska lägga upp en bild sen på bilddagboken (steffikrook). Eftersom de bara har plats för 34 kor inne i ladugården nu och det är 36 som ska mjölkas varje dag får två av dem stå i gamla ladugården tvärs över gårdsplan, och så är det bara till att släpa över dem vid varje mjölkning. vilket är lättare sagt än gjort, dem är lite halv-vilda.
Annars har vi fortsatt tröska idag, de små plättarna med åkermark som är utspridda över stora områden verkar ju aldrig ta slut....
23 september...
Innan vi gav oss ut och tröskade idag klövverkades korna i ladugården. Men som tur är har de ju bara 35 kor så det tog bara fyra timmar, då fick jag och puckel leda fram och tllbaka kossorna och hissa upp dem och spänna fast dom i klövverkningstolen och lite sådant. Först då det slog mig att dem verkligen har en lite annorlunda kvinnosyn här.
Alltså inte så att dom ser ner på oss men dom tycker det är "gulligt" att jag och puckel faktiskt vill jobba med lantbruk senare, chefen sa till han som var här och verkade:
- dom är inte ens rädda för kossorna, eller att bli skitiga!
Dem tjatar hela tiden om hur viktigt det är att hitta en "man" som har pengar att gifta sig med. För gud förbjude att man skulle klara sig utan en pojkvän! vem ska då försörja en, lyfta tunga saker åt en, "hjälpa" en att ta svåra beslut och inte minst försvara en mot "stora stygga vargen" (dvs. andra karlar).
- Men va lugna ni hittar nog någon snart ska ni se, det kommer ordna sig för er också snart, får jag höra ungefär fyra gånger om dagen. Det är ju så att man skulle kunnat bli feminist för långt mindre. Saker som att man kanske inte vill ha en pojkvänn just nu eller att ens största och enda mål just nu i livet inte är att gifta sig och skaffa ungar går bara inte in i huvudet på dem. men man vänjer sig med allt, snart hittar dem nog någonting annat att beklaga sig över. Det är för övrig en favoritsysselsättning här uppe. Beklaga sig över allt. Det är bara uppörsbacke. motlutoch kvarnstenar runt halsen, ordspråket "det blir vad man gör det till" förstår dem inte alls vad det innebär. Så vet dem inte vad sarakasm är eller ironi heller för den delen, det tog ett tag innan man märkte det, men nu är det ganska svårt att ställa om sig. Man är ju van att uttrycka sig ganska sarakastiskt ibland...
Elsas födelsedag!!
-Inte kan du sleepa nu alexander! Nu ska vi ju eata cake. Elsas replik när hon ropade ner alex för några timmar sedan. att han överhuvud taget fattar någonting av vad dom menar är ibland mer än vad jag förstår... Språket på gården är ju verkligen inte vad jag hade väntat mig. Jag kom hit med föreställningen att dom skulle prata ganska gammaldags och med mindre på verkan från utlandet, men eftersom att de har haft så mycket praktikanter från ryssland och ukraina har de fått utvekla sina komunikationsmöjligheter till över det normala.
Det språk som egentligen är överkalix-mål är helt obegripligt och påminner inte om någonting man hört förut. Brynolf och elsa prater det med varandra ibland, men deras barn kan inte prata det men dom förstår i allafall det mesta. Jag tycker det är synd att språket håller på att dö ut, om några generationer kommer ingen kunna tala det mer. Samma sak med gårdarna, för 20 år sedan fanns det 52 gårdar runt överkalix nu finns det tre. Det är sorgligt hu det inte längre går att försörja sig på att ha en lite gård. Barnen till bondar (som brynols skulle sagt i stället för bönder) klara inte av att få det att gå runt utan tvingas söka sig härifrån för att få jobb någon annanstans där de behövs.
Dagarna här rullar på som vanligt, idag klippte jag lite ko, mjölkade, satte fast dom där nedrans dekalerna som vi hade sådana poblem med igår och sedan var klockan helt plötsligt halv nio och det var dags för middag. Efter vi hade ätit kom Linda (Johans tjej, sonen på gården) med en tårta och sa grattis Elsa!
-nämen fyller du år i dag? vad roligt, Grattis, sa brynolf. Dom är alltså gifta och har varti tillsammans sedan de var 19 år!!! borde han inte veta om att det var hennes födelsedag? lite annorlunda än vad jag skulle ha gjort hemma kanske. Men alla har ju olika traditioner och det är ju delvis därför jag är här, för att träffa nya människor, se andra sätt att leva och andra traditioner.
Nu först har man börjat märka av mr Boss norrlands stil. Han upprepar samma historier ungefär varannan, var tredje dag. Så snart kan man nog hela repertoaren utantill. Det positiva med det är ju att sakerna fastnar, som historier om hur hårt det var att vara bonde förr i tiden, historier som han hört av sin farfar som hört det av sin farfar, gården har ju varit i famijens ägo i fyra-femhundra år, så nog har dom koll på hur det var förr alltid. De nya språket fastnar ju också mycket bättre om man hör samma sak flera gånger. Hittills har vi ju lärt oss lite grundläggande ord som ko, koskit, stövlar potatis och andra ord som man kanske inte anväder så ofta annars, men ändå ofta på en gård.
praktiken fortsätter
Hur lång tid kann det ta att sätta på några nya dekaler på ett hästsläp (eller hästfinka som de säger här uppe), jo de ska jag tala om. Vi började kl halv ett idag och när vi gick från maskinhallen till lagården vi klockan halv fem så var den ännu inte klar. Alltså de jobbar i ett sådant tempo här att man inte förstår hur de över huvud taget får någonting gjort. Först skulle det diskuteras i ungefär, hur länge som helst innan man hade rett ut vad som var fram och bak på klistermärkena och sedan skulle det kommas på vilket som var det bästa sättet att få det rakt, om det var genom att mäta med ett vattenpass eller vinkelmått eller om man bara skulle mäta eller ha en mall under. Helt otroligt, vad noggranna dom är. Det tog i allafall en herrans tid och det är fortfarande inte klart. Kanske det beror på att jag och puckel fick det att pöjra lite, vi hade skrapat bort de gamla dekalerna med hjälp av en värmepistol och så skulle vi måtta upp dem nya, så vi tröck bara fast dom på samma ställe som de gamla hade suttit, men ack så dumt! där satt de ju som klistrade, med skyddsplasten och allt fortfarande kvar. Så de är bara att börja om imorgon. men sånt är livet man lär sig bara av sina misstag
I övrigt har inte lappsjukan infunnit sig än, man det beror nog på att puckel är här, och att jag har en dator med internetuppkoppling med mig. Annars hade jag ju inte kunnat blogga, ojojoj hur hade ja då klarat mig? nej, men så illa är det inte det är mest kul att kunna dela med sig av vad man får lära sig om norrland och alla dess finnurligheter.
Det finns bilder från allt vi gör på www.bilddagboken.se så gå in där och kolla på "steffikrook". Och kommentera gärna, det är alltid kul med respons.
(och jag vet att det är lite stökigt i bloggen just nu men ska reda upp det så fort jag får tillfälle).
Utkast: nu händer ...
nu händer det grejer, imorgon åker jag!
till överkalix. japp nära och bra, men vad ska man göra, man måste ju ha sett lite olika delar av sverige och överkalix lär ju vara en ganska reprentativ del av norra delarna i allafall. just nu har jag dock lite ångest, om det beror på att jag har tjafsat med varenda lärare på hela berga eller på att det är ganska långt bort jag ska vet jag inte.
så imorgon kväll kl 6 går jag och puckel ombor på att natt-tåget till luleå, vi kommer vara framme där typ vid halv åtta morgonen efter och sen ska vi åka buss därifrån till överkalix och är framme där vid tio. lång resa, men det känns som att det kommer bli ganska skönt att komma bort ändå, har blivit ganska mycket på sistone...
jaha och så lämnar man sin älskade häst i händera på ola, senaste barre-medlemen, vilket i och för sig inte är dumt för jag vet att han kan mycket om hästar och jag litar på honom, men det spelar ingen roll, jag har aldrig varit borta från min häst så här länge förut. hoppas hon överlever sveket, men jag klara inte av fyra veckor till med praktil på berga. jag har fått nog, vill dessutom inte var där ch märka när svante försvinner.
att han ska avlivas för att ha försvarat sitt revir är mer än vad jag förstår. okej jag vet att hundar inte får bita folk men vad sjutton väntar dem sig om man utan förvarning sticker in handen i hans rum genom fönstret när det är mörkt. men det är väl så livet är, man får en chans att göra det bästa av det men ibland spelar det ingen roll hur hårt man kämpar, plötsligt kommer det någon och säger - nej nu anser jag att du gjorde fel, nu ska du dö. och så spelar det ingen roll om det man gjorde fel eller inte, har någon bestämt sig så är det ganska oftast kört. ganska jobbigt. min största (och kanske ända) rädsla just nu är att jag ska dö utan att ha uppnått någonting. jag vill leva, jag vill se världen, jag vill uppleva saker både roliga och jobbiga. jag vill känna att jag har gjort det mesta med min chans, min chans att göra allt jag kan. det är väl därför jg har så svårt att tolerer uttryck som "det löser sig" och "ta det bara lugnt å ordnar det sig" jag vill inte att det bara ska ordna sig! det ska inte bara lösa sig, det ka bli så bra det bara kan, jag vill inte ha några halvdanna lösningar, jag vill ha det bästa! jag vill göra det mesta jag kan. är det å svårt att förstå? jag tänker inte nöja mig med att det löser sig till slut, vill inte ha något att falla tillbaka på, jag vill ge allt och se det bära eller brista, ska man misslyckas kan man lika gärna göra det stort, då har man åt minstonne försökt, och gett allt.
det är vad jag tänker göra med mitt liv i allafall, ge allt! så får jag se vart det tar mig. imorgon tar det mig till överkalix så får jag se vart det bär av sen, men jag tänker leve en dag i taget och ajg tänker göra det på mitt eget sätt.
Första dagarna i överkalix
17 september
pöjrat... nu har det pöjrat sig lite grann, det näe när det skiter sig. visste du att lysrör säger poff när man tappar dom i golvet? nä, inte jag heller men märkte det igår. vi höll på att byta ut trasiga lampor i ladugården och lutade dom hela mot väggen medans vi tog imot dom trasiga från mr boss som stog på en stege. så glen en av dom iväg och ner i golvet, och fy sjutton vad det smällde. vi hoppadde en meter rakt upp både jag och puckel. sen fick vi sopa... men man lär sig av sina misstag.
idag fortsatte vi plocka potatis, det är helt okej faktiskt, man får en anledning att ligga och kräla i jorden med en hink. vi satte stängsel också, helt klockrent stängsel dom använder sig av här. på varje stolpe (som ser ut som en klen trädgren) sitter det en isolator ungefär 1 meter upp, så går man och slår ner stolparna på ungefär 5 meters mellanrum och drar en ståltråd mellan dom. och det sjuka är att kossorna inte rymmer, inte en ungdjuren.
vi mjölkade första gången idag också, mr Boss enda kommentar var -men girlor ni kan ju mjölka! jag trodde ni bara glassade runt på den dära stockholmsskolan. det var ju ganska trevlit att höra, vi är inte helt odugliga. så körde jag hjullstare idag, en L70, sån som vi hade på berga i början, så fick vi dammsuga den också men sånt kan man ju eftersom man har varit på berga..
så kommer vi kunna prata någon blandning av ukrainska, rysska, engelska och överkalixdialekt nä vi kommer hem, brynolf (mr Boss) går in stenhårt för att lära oss allt han kan, både vad gäller språk och livsvisdom. "vandringen genom jämmerdalen är fylld av uppförsbackar som måste vandras med kvarnstenar runt halsen" är vad dagens lektion gick ut på, föjlt av "bemöt andra som du själv vill bli bemött" och "alla sätt är bra utom dom dåliga" och kvarstående och upprepat citat från gårdagen "man kan inte hitta en karl som är för rik eller för gammal, för snabbt" så får se om man kommer hem med en ring på vänstra ringfingret eller inte om tre och en halv vecka.
16 september
Hahaha, roligare ställe får man ju leta efter. Jag och Puckel har hamnat där vi hör hemma. Vi är numera kända som girlorna på gården (uttalas görlorna) och kämpar för fullt för att annama kulturen på alla sätt. Igår vad det sista kvällen för iuorii (sägs johar) den ena praktikanten från ukraina, han gjorde ett tappert försök att lära oss allt om ukrainas kultur på mycket kort tid. Så igår kväll satt vi och försökte dricka måttligt med dom, vilket INTE är lätt när det är "ryssar" man pratar om. Dom klarar av sjuka mängder alkohol, och då snackar vi inte vanlig öl eller vanlig vodka. Ska lägga upp en film på facebook, kolla in den, så fattar ni vad jag menar..
Maten här är supergod, men dom har helt andra tider än vi är vana vid. Kaffe dricks lite då och då hela dagen, men första målet mat på dagen är mellan tio och elva någon gång när man äter frukost och sedan är det ingen mat förrens nångon gång runt sju när man äter middag. Det var en liten chock i början men nu håller man på att få in tekniken på att äta enormt mycket dem två gångerna man äter om dagen.
Pajala sunshine: fyll ett glas nästan ända upp till kanten med starksprit, häll på några droppar cola och garnera med en falukorvsskiva, så har du en favorit-drink hos befolkningen här uppe.
Busgrogg: grogga spriten på öl (tydligen något som är mycket vanligt här uppe).
Här gäller det att lägga vantarna på en karl så fort man får chansen vilket innebär att ålder bara är en siffra och alltså inget att bry sig om, det som däremot spelar någon roll är om han har pengar på banken eller inte, citerat från brynolf (numera känd som mr Boss). Ta dagen som den kommer och det är ingen idé att stressa eller vara otålig det händer ändå inget..
Så här kommer vi trivas de närmaste veckorna kan jag grantera, och juste vi så renar första gången igår, på en av grannböndernas marker. coolt!
14 september
ja nu sitter man här i en fäbo-stuga en halv mil utanför överkalix. det känns ganska bra faktiskt, familjen som har gården är hysteriskt roliga och har redan gjort klart för oss att vi måste börja snusa, röka och dricka "riktig" sprit (...) om vi ska bli riktiga norrlandsbönder. dom är riktiga orginal och hur trevliga som helst och gården är superfin.
tågresan upp gick ju okej, de va lite halvjobbit att sova för det känndes som att man skulle trilla ur hela tiden. och man blev lite orolig när man vaknade mitt i natten och tåget hade bytt håll. men de visade sig att det var för att vi hade släppt av vagnar i boden som skulle vidare till narvik och kiruna. ja juste förresten, Elsa (som är mamma, farmor, fru och handledare på gården) lovade att vi skulle åka till kiruna någon dag. "det blir en liten dagsutflykt" hallå, det är typ 24 mil dit! men gärna för mig, vi skulle kolla på hennes renar och deras kompis jörgens älgfarm så det kan ju inte bli annat än kul.
vi är inte ensamma om att va praktikanter här heller, två killar från ukraina som har varit här ett år och en kille från ett naturbruksgymnasium här i norrland som har varit här i en vecka. på gården finns också elsa och brynolfs son johan och hans tjej och deras ett och ett halvt åriga dotter angnes, och elsas mamma som har varit här och hälsa på i fyra veckor. se till och kolla in alla bilder, dom är sjukt intressanta. // steffi o puckel
13 september
åtta oh en halv timme kvar!!
nu har man lite resfeber, vad har man glömt, vad har man missat, vad kommer man sakna, vad kommer man behöva. det är mycket som snurrar i huvudet nu. det är ju ändå fyra veckor, men det kommer nog gå fort. eller kanske inte man har ju hört alla fördomar om att norrlänningar är så långsamma med allt. men det ska vi kolla upp nu, om det är sant eller inte?
